Om Samojedhunden....

 

Under denna sida finnes lite kortare histiria om Samojeden samt idag gällande rasstandard samt en mycket läsvädr artikel om Samojedhundens exteriöra utveckling och på vissa håll förändring.

Ovan: Norsk stamhund från 1912.

 

__________________________________________________________________________________________________

 

Historia...

Samojeden är en gammal forntida hundras, en av de äldsta nu levande raserna med en anrik historia som sträcker sig tusentals år tillbaka i tiden, kanske 5.000 år eller mer. Dessa hundar härstammar från Nomadfolk i Sibirien och blev känd i västvärlden i slutet av 1800-talet, då ett mindre antal infördes till bland annat England och Norden. Nansen och andra polarforskare använde Samojedhundar som dragare vid sina forskningsresor. Ett fåtal ”expeditionshundar” överlevde och utgör grunden till den moderna aveln.  

   

Det var alltså Samojedernas hund av Samojedisk-typ som är förfäder till och som blivit förebilden till dagens Samojedhund, de var inte renrasiga i vår bemärkelse, de hade givetvis heller inte stamtavla. Men tack vare den geografiska isoleringen var de ändå rena i typ. Det som framför allt format dem var deras förmåga att överleva i ett kärvt polarklimat med begränsad tillgång till föda, deras förmåga att arbeta hårt samt samarbetsförmåga både med människan och andra hundar.

 

Hundarna användes troligen både för jakt, klövjning, att dra slädar och på vissa håll för en primitiv form av renvallning. Jakthund i polara områden, man jagade framför allt vildren men också andra bytesdjur som förekom i den arktiska faunan, allt från ekorrar till isbjörnar. Tidigt kom också uppgiften som drag och frakthund. Samojedhundarna hjälpte till att dra slädar över den vidsträckta tundran och även båtar vid floderna. Som klövjedjur bar de packning vid tex. jakt och fiske samt under förflyttningar över tundran. Dessutom fungerade hundarna som sängvärmare under kalla nätter. Och på senare tid när tam renen togs i bruk och renskötselen startade fick vissa av Samojedfolkets hundar ytterligare en uppgift, de blev renvallare, tamrenen började tas i bruk så sent som med början på 1600-talet och hos vissa Samojedstammar så sent som på 1950-talet.

____________________________________________________________________________________

  

Ovan: ANTARCTIC BRU född 1915. En av de första generationerna västerländskt födda Samojedhundar.

 

I en tidningsartikel på sin tid beskrevs Antarctic Bru enligt följande:  ”är efter Southern Cross och under Zembla, han är 21 1/2 in. I mankhöjd. En av de absolut vackraste och mest typiska Samojeder levandes i dag. Hela hans uppenbarelse är så fullständigt ”Arktis” att ingen någonsin kan ta honom för något annat än en hund från Norra Arktis. Hans huvud är idealiskt format, ingenting i närheten av Pomerianen eller en räv i det. Och varje pälshår står ut från hans kompakta päls, smatidigt som hans hållning är dominerande. En välkänd vinnare, han behöver endast ett till certifikat för att bli en fullständig Chasmpion. I dragselen är Bru en av de bäst arbetande, och ingen hund i kenneln kan slå honom i hastighet. Mrs. KilburnScott  är en fast anhängare av den någorlunda kort-ryggade Samojeden, då hon finner den typen kapabel till betydligt högre hastigheter och uthållighet än de lång ryggade exemplaren”.

_________________________________________________________________________________________________ 

 

   

Rasstandard...

 

URSPRUNGSLAND: Nord-Ryssland och Sibirien

HEMLAND: Norden (NKU)

ANVÄNDNINGSOMRÅDE: Släd- och sällskapshund

FCI-KLASSIFIKATION: Grupp 5, sektion 1

 

BAKGRUND/ÄNDAMÅL:

Samojedhunden har fått sitt namn efter samojedstammar i NordRyssland och Sibirien. I områdets södra delar användes vita, svart- och brunbrokiga hundar för att valla renar. I de nordliga delarna var hundarna rent vita och milda till temperamentet och användes som jakt- och slädhundar. Samojedhundarna levde nära sina ägare, de till och med sov i kåtorna och användes då som värmekälla. Den brittiska zoologen Ernest Kilburn Scott tillbringade tre månader bland samojedstammar år 1889. Vid återkomsten till England medförde han en brun hanvalp som hette Sabarka. Efter detta importerade han en cremefärgad tik som hette Whitey Petchora från områden väster om Ural och en snövit hane kallad Musti, som kom från Sibirien. Dessa få hundar, och de som forskningsexpeditionerna hämtade med sig, utgör grunden för samojedhunden i västvärlden. Den första rasstandarden fastställdes i England 1909.

 

HELHETSINTRYCK:

Samojedhund skall vara en medelstor, elegant, vit arktisk spetshund. Dess väsen skall uttrycka styrka, uthållighet, charm, smidighet, värdighet och självförtroende. Ögonens form och ställning, och de uppdragna mungiporna, ger det typiska uttrycket åt samojedhunden, det s.k. samojedsmilet. Könsprägeln skall vara tydlig.

 

VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN:

Kroppen skall vara ca 5% längre än mankhöjden. Bröstkorgens djup skall vara en aning mindre än hälften av mankhöjden. Nospartiet skall vara ungefär lika långt som skallpartiet.

 

UPPFÖRANDE/KARAKTÄR:

Samojedhunden skall vara vänlig, öppen, uppmärksam och rörlig. Viltinstinkten skall vara svagt utvecklad. Rasen får aldrig vara skygg eller aggressiv. Den skall vara mycket social och används inte som vakthund.

 

HUVUD:

Huvudet skall vara kraftigt och kilformat.

Skallparti: Skallen skall framifrån och från sidan sett vara bara lite välvd. Den skall vara

bredast mellan öronen.

Stop: Stopet skall vara tydligt men inte för kraftigt markerat. Pannfåran skall vara obetydligt

markerad.

Nostryffel: Nostryffeln skall vara kraftigt utvecklad och helst svart. Under vissa tider kan nostryffeln vara urblekt, s.k. snönos. Det skall dock alltid finnas mörkt pigment vid nostryffelns kanter.

Nosparti: Nospartiet skall vara kraftigt och djupt, ungefär lika långt som skallpartiet och avsmalna jämnt och svagt mot nosspetsen. Det skall varken vara snipigt eller grovt. Nosryggen skall vara rak.

Läppar: Läpparna skall vara tättslutande, svarta och något fylliga. Mungiporna skall vara aningen uppdragna, vilket ger det rastypiska s.k. samojedsmilet.

Käkar/tänder: Regelbundet och fullständigt saxbett med kraftiga tänder och käkar. Normalt tandschema.

Ögon: Ögonen skall vara mörkbruna och djupt liggande, relativt långt ifrån varandra. De skall vara något snedställda och mandelformade med ett "smilande", vänligt, vaket och intelligent uttryck. Ögonlockskanterna skall vara svarta.

Öron: Öronen skall vara upprättstående, relativt små, tjocka och trekantiga med något avrundade öronspetsar, rörliga och högt ansatta. P.g.a. den breda skallen är de placerade långt ifrån varandra.

 

HALS:

Halsen skall vara stark och medellång med stolt resning.

 

KROPP:

Kroppen skall vara en aning längre än mankhöjden, djup och kompakt men smidig.

Manke: Manken skall vara tydligt framträdande.

Rygg: Ryggen skall vara medellång, muskulös och rak. Tikens rygg kan vara något längre än hanhundens.

Ländparti: Ländpartiet skall vara kort, synnerligen starkt och tydligt markerat.

Bäcken: Bäckenet skall vara fylligt, kraftigt, muskulöst och svagt sluttande.

Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara bred, djup, lång och nästan nå till armbågarna. Revbenen skall vara väl välvda.

Underlinje: Buklinjen skall vara måttligt uppdragen.

Svans: Svansen skall vara tämligen högt ansatt. Vid lystring och i rörelse bärs svansen böjd framåt i en båge tätt över ryggen och ned över endera höften. I vila får svansen bäras hängande och når till hasleden.

 

EXTREMITETER:

 

FRAMSTÄLL:

Frambenen skall vara välställda och muskulösa med kraftig benstomme. Framifrån sett skall de vara raka och parallella.

Skulderblad: Skulderbladen skall vara långa, fasta och tillbakalagda.

Överarm: Överarmarna skall vara snedställda och placerade tätt intill bålen. De skall vara ungefär lika långa som skuldrorna.

Armbåge: Armbågarna skall vara placerade tätt intill bålen.

Handlov: Handlovarna skall vara starka men spänstiga.

Mellanhand: Mellanhänderna skall vara aningen vinklade.

Tassar: Framtassarna skall vara ovala med långa falanger, spänstiga och riktade rakt framåt. Tårna skall vara välvda och något åtskilda från varandra. Trampdynorna skall vara elastiska.

 

BAKSTÄLL:

Bakbenen skall bakifrån sett vara raka och parallella med mycket kraftig muskulatur.

Lår: Låren skall vara medellånga, relativt breda och muskulösa.

Knäled: Knäna skall vara väl vinklade.

Has: Hasorna skall vara relativt lågt ansatta och väl vinklade.

Mellanfot: Mellanfötterna skall vara korta, kraftiga, lodräta och parallella.

Tassar: Se framtassarna. Sporrar skall avlägsnas.

 

RÖRELSER:

Samojedhunden är en travare. Rörelserna skall vara kraftfulla, fria och till synes outtröttliga med ett långt steg. Frambenen skall vara spänstigt dragande och bakbenen kraftigt påskjutande. Rygglinjen skall vara stadig.

 

PÄLS:

Pälsstruktur: Samojedhunden skall ha riklig, tjock, elastisk och tät polarpäls. Den skall ha dubbelt hårlag, en kort, mjuk och tät underull samt ett täckhår, som är längre, strävare och rakare än underullen. I nacken och på skuldrorna bildar hårremmen - i synnerhet hos hanhunden - en krage kring huvudet. På huvudet och på benens framsidor skall håret vara kort och glatt, på öronens utsidor kort, utstående och glatt. Öronens insidor skall vara

rikligt hårbeklädda. På lårens baksidor skall tydliga "byxor" bildas. Mellan tårna skall det finnas en skyddande hårrem. Svansen skall vara rikligt hårbeklädd. Tikens hårrem är ofta kortare och till strukturen mjukare än hanhundens. Det rätta hårlaget har alltid en speciell, naturlig lyster.

Färg: Rent vit eller gräddvit, eller vit och bisquit (bottenfärgen måste vara vit med några bisquitfärgade områden). Får aldrig ge intryck av att vara ljust brun.

 

STORLEK/VIKT:

Mankhöjd: Idealmankhöjd hos hanhund 57 cm; tillåten tolerans +- 3 cm. Idealmankhöjd hos tik 53 cm; tillåten tolerans +- 3 cm.

 ____________________________________________________________________________________

Hur skall uttrycken i standarden tolkas och vad var det man verkligen menade när man skrev (upprättade) standarden?

 

                             

  Ovan: Dagens FCI Illustration                             Ovan: Illustration från 1912

 

Det finns en tecknad bild av Samojedhundens struktur ur  en engelsk bok om rashundars standarder från 1912 som i bild väl beskriver utseendet och den stuktur som standarden beskriver, samt tolkningen av innebörden i orden i standarden. Gör man sedan en jämförelse mellan denna bild och den bild som illustrerar den nu gällande rasstandarden för FCI så ser man tydligt hur övertypningen påverkat den som ritat upp illustrationen för dagens FCI standard.

_____________________________________________________________________________________

 

Nedan intressant och läsvärd artikel om Samojedhundens exteriör.....